Varje år kommer barn till Sverige för att söka asyl. De flesta anländer i sällskap med sina föräldrar men det finns även de som saknar medföljande vårdnadshavare. Dessa barn och ungdomar räknas som ensamkommande. Barnens levnadsöden och bakgrund är olika, men gemensamt för alla är att de befinner sig i en utsatt situation. Staten, myndigheter, kommuner och landsting har ett gemensamt ansvar för mottagandet av ensamkommande barn i Sverige.
Ansvaret för mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar delas mellan kommuner, Länsstyrelsen, Migrationsverket, regionen och flera andra myndigheter.
Migrationsverket har det övergripande ansvaret för mottagandet av ensamkommande. Det innebär bland annat att Migrationsverket
Kommunerna ansvarar för det praktiska mottagandet av ensamkommande barn, det vill säga boende (placering) och annat stöd som barnet kan behöva samt skolgång. Kommunen har det långsiktiga ansvaret för barnets boende, stöd och skydd enligt socialtjänstlagen. Överförmyndaren i kommunen där barnet befinner sig utser en god man som företräder barnet i en förälders ställe under asylprövningstiden. Om barnet beviljas uppehållstillstånd har kommunen ett ansvar för barnets fortsatta omsorg och etablering i Sverige och utser då även en särskilt förordnad vårdnadshavare (SFV). Kommunen har samma ansvar för ensamkommande barn som för andra barn i kommunen.
Mottagandet av ensamkommande ska vara jämnt fördelat över landet. Därför sker anvisningarna enligt ett fördelningssystem.
Varje kommun tilldelas en viss andel av de ensamkommande barnen.
Andelen är uträknad utifrån kommunens folkmängd och tidigare mottagande av nyanlända och ensamkommande barn.
Om ett ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har en nära anhörig i någon viss kommun i landet sker anvisningen till den kommunen. Om barnet inte har någon nära anhörig anvisas barnet istället till den kommun som står näst på tur att utifrån sin andel ta emot en ny anvisning.
Ensamkommande barn kan i vissa fall också komma med ett färdigt uppehållstillstånd, om de blivit utvalda av FN:s flyktingorgan UNHCR för vidarebosättning i Sverige. De anvisas då som kvotflyktingar enligt fördelningsmodellen för bosättning av nyanlända. Även för ensamkommande barn som överförs till Sverige som kvotflyktingar får socialtjänsten ansvar för boende och omsorg.
Under 2016-2017 hade länsstyrelserna ett uppdrag som bland annat bestod i att genomföra en nationell kartläggning av ensamkommande barn som försvinner samt att föreslå åtgärder för att förebygga försvinnanden. Uppdraget samordnades av Länsstyrelsen Stockholm.
Under 2018 tog Länsstyrelsen fram regionala rutiner för arbetet med ensamkommande barn som försvinner enligt ett fortsatt uppdrag från regeringen. Länsstyrelserna fick under 2020 i uppdrag att samverka med berörda aktörer för att motverka att ensamkommande barn och unga utsätts för människohandel och exploatering.
Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.
