ENVIS & Catena

ENVIS & Catena är ett samarbete mellan Helsjön folkhögskola, Svenska kyrkan och Stadsmissionen. Projektet riktar sig till vuxna utrikes födda som varken slutfört sfi eller kommit in på den svenska arbetsmarknaden Syftet med projektet är att erbjuda insatser för att stärka livskvaliteten hos de individer som har levt i utanförskap. Målet är att bryta isolering, främja språkutveckling och fysisk och psykisk hälsa samt skapa förutsättningar för individen att närma sig den svenska arbetsmarknaden och delta i det svenska samhället i stort. 

Målgruppen består främst av kvinnor med sammansatt problematik i form av arbetslöshet i kombination med exempelvis psykisk eller fysisk ohälsa, inlärningssvårigheter och/eller språksvårigheter. Vidare saknar kvinnorna ofta socialt nätverk och relevant arbetslivserfarenhet, eller har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga. 

I projektet kombineras arbetsträning med svenskstudier, grundläggande utbildning inom IT och hjälp att ta kontakt med myndigheter och andra aktörer. Insatserna varierar från individ till individ eftersom individerna i målgruppen har olika förutsättningar. Sammanlagt har projektet haft 45 deltagare under tre år. Av dem har 43 varit kvinnor, och de återstående har varit män. Samtliga deltagare blev individuellt kartlagda med hjälp av tolk i början av projektet. Kartläggningarna visade att en stor del av deltagarna har mycket kort eller ingen skolgång från
hemlandet och att många var analfabeter innan de kom till Sverige. Vid kartläggningen framkom att de kvinnor som arbetat i hemlandet oftast hade arbeten som saknar svensk motsvarighet. De har därför fått fokusera på att lära sig mer om och testa yrken som är nya för dem.

Vid projektets slut är tanken att varje deltagare ska slussas vidare till en lämplig instans hos exempelvis Arbetsförmedlingen, kommunen eller sjukvården, eller till utbildning/praktik/jobb. Deltagare med särskild problematik bör få extra hjälp med att komma vidare till lämplig instans. Det gäller då problematik som inte blivit utredd tidigare, såsom inlärningssvårigheter eller sjukdomar/ohälsa. Samtliga deltagare har under det första projektåret blivit remitterade till lämpliga insatser. Under det andra projektåret påverkade pandemin insatsens resultat och en handfull deltagare har därför fått möjlighet att fortsätta ett år till.

Att deltagarna har fått möjlighet att vara i en reell arbetsplats har fått dem att växa och känna samhörighet med ökat självförtroende. Att få rutin och struktur skapar stabilitet för den enskilde. Att vara produktiv och jämlik ger styrka i livet.
– Rebecca Sörling, verksamhetschef område Arbetsintegration på Göteborgs stadsmission.