Behovet av en regional och lokal anpassning
Sverige är indelat i 21 län. Länen skiljer sig åt på en rad områden, bland annat avseende yta, antal invånare och kommuner.
Skillnaderna är stora också inom länen. Näringslivets sammansättning skiljer sig åt mellan olika kommuner, liksom den demografiska utvecklingen. En del kommuner har under en längre tid haft en hög invandring och ett högt flyktingmottagande, andra har fram till nyligen tagit emot få nyanlända. Dessa, och andra variabler, påverkar kommunernas och länens befolkningssammansättning vad gäller bland annat utbildningsnivå, åldersstruktur, sysselsättningsgrad, inkomstnivåer, grad av boendesegregation, liksom grad av ohälsa.
Dessa skillnader påverkar förutsättningarna för den regionala samverkan både vad gäller struktur och utformning av insatser.
Förutsättningarna för samverkan ser också annorlunda ut i län med en eller ett fåtal kommuner (1 i Gotland och 5 i Blekinge) eller många kommuner (49 i Västra Götaland och 33 i Skåne). I de senare fallen kan den regionala samverkan behöva delas upp i olika noder eller delregioner.
I län med stora avstånd behöver samverkan också organiseras på ett annat sätt än i exempelvis Stockholms län, där avstånden är kortare och kollektivtrafiken väl utvecklad. Förutsättningarna för samverkan påverkas också av var olika statliga myndigheter – främst Arbetsförmedlingen och Migrationsverket – har verksamheter.
Samverkan behöver också anpassas till de lokala förutsättningarna vad gäller exempelvis läget på arbetsmarknaden, civilsamhällets utformning och behovet av kunskap.
Sveriges län
